• Flytta hemifrån

    Ljudet av Johans steg nerför trapporna hörs tydligt genom den stängda ytterdörren. Vi har burit upp och monterat IKEA-möbler hela eftermiddagen. Nu står jag stilla med ryggen mot sovalkoven. Inget mer att göra. Blicken sveper över rummet: Skrivbordet med anatomiboken uppslagen på en bild av nervsystemet, soffan, det lilla bordet framför, bokhyllan. Bortom den nakna…

    Läs mer

  • Tänk om problemet är att du Kämpar för hårt

    Du står framför spegeln och har redan bytt tröja fyra gånger. Nu rättar du till den svarta över axlarna, vrider dig fram och tillbaka, bedömer hur den sitter. Nej, den funkar inte. För tråkig. Suck. Av med den. Provar den gröna, ribbade tröjan istället. Skulle du prata med dig själv på festen? Ser du intressant…

    Läs mer

  • Att svara

    När marken ger vika Jag tänker fortfarande på natten jag skrev om i det förra inlägget ibland. Inte på diagnosen, den har jag glömt detaljerna kring. Inte heller på listan med åtgärder, även om jag minns känslan av att hålla den framför mig som en sköld när jag gick tillbaka in i rummet. Det jag…

    Läs mer

  • När livet kräver svar

    Den sterila korridoren är för ljus; natten utanför är becksvart. Dörrhandtaget irriterar mig, det kräver att jag tar tag i det nu direkt och öppnar. Okej. När jag trycker ner den kalla metallen gör dörren först motstånd, men ger sedan vika. Jag kliver in i dunklet. En ensam, blekgul lampa lyser vid sängen. Det lilla…

    Läs mer

  • Meningen är inte ett mål – deN är ett vävande

    Vid världsträdets rötter: Att finna sin plats i livets väv Det var inget särskilt med utflykten till Trosa. Men ändå var det det.  Jag kunde ha beskrivit det så här: Idag åkte jag och min dotter till Trosa. Vi parkerade bilen, gick en promenad, köpte två böcker och fikade på ett kafé. Det var en…

    Läs mer

  • Trosa, kaffe och de trådar vi väver

    Vi älskar att fika. Min dotter och jag. Idag åker vi till Trosa. Parkerar bilen nära Coop. Kliver ut i den kyliga luften. Himlen är grå, men det är ingen risk för regn. När vi svänger runt bakom affären är vi strax framme vid det lilla torget. En cyklist studsar fram över kullerstenarna och svänger…

    Läs mer

  • Sårbarhet

    Del 3 Du sitter fortfarande på bussen. Mötet från förra inlägget. Era armar ligger fortfarande klistrade mot varandra, men något har hänt. För fem minuter sedan var det bara…skönt. Varmt. Nu har hjärnan växlat spår och börjat gå på högvarv: Vad betyder det här egentligen? Betyder det något för henne att ni rör vid varandra,…

    Läs mer

  • Allt verkligt liv är möte

    Del 2 I förra inlägget skrev jag om en bussresa. Du sitter där bredvid personen du låtsas inte vara kär i. Ni pratar om någon tv-serie, nickar på rätt ställen, men den enda riktiga konversationen pågår i de där centimetrarna luft mellan era armar. Sedan kommer inbromsningen i rondellen. En armbåge glider mot en annan.…

    Läs mer

  • Att röra och bli berörd

    Del 1 Du sitter bredvid personen du låtsas inte vara kär i. Bussen är fullsatt, fönstren immiga, motorn vibrerar i ryggen. Ni pratar om nåt oviktigt, en serie ni båda sett. Du skrattar på rätt ställen, nickar, letar efter något smart att säga. Hjärtat bultar, händerna känns fuktiga av svett. Du är helt fokuserad på…

    Läs mer

  • När krisen kommer krymper världen

    Om att göra plats för allt Plötsligt finns det bara en enda sak: hotet. Det är en djupt kroppslig erfarenhet. Väggarna kryper närmare. Bröstkorgen drar ihop sig. Andningen blir ytlig eller låser sig helt. Tankarna går runt, runt, söker en väg ut. Musklerna spänner sig för kamp eller flykt. Uppmärksamheten fixeras vid det som skrämmer.…

    Läs mer