Det är tyst i rummet. Det enda ljuset är skenet från datorskärmen på skrivbordet. Du sitter ihopsjunken på stolen. Det går inte att undvika längre.
Jag borde ha gjort det här tidigare. Varför gör jag alltid så här?
Skärmen stirrar anklagande på dig. Du får inte riktigt tag i tankarna och hålet i magen gör det svårt att sitta still. 15 april. Klockan på skärmen visar 21:53. Pressen att ”bli något”, att ”vilja något”.
Du öppnar webbläsaren. Google. Söker ”framtidsjobb 2026”. Resultaten svämmar över. Test, artiklar, listor över framtidsyrken. Du klickar på ett test, svarar på tre frågor, stänger fliken. Öppnar en annan. ”Hög lön utan utbildning”. Stänger den.
Tänk om jag väljer fel? Tänk om jag pluggar i tre år och hatar det? Eller tänk om jag inte får något jobb alls? Det spelar nog ingen roll vad jag söker, jag kommer ändå inte in med mina betyg.
Tankarna går bara runt. Ena sekunden, jurist, det är stabilt. Nästa sekund: Men det verkar jättetråkigt. Psykolog? Nej, det skulle jag inte orka. Ingen aning.
Klockan visar 22:15. Du kan inte trycka ner paniken länge. Du måste bestämma dig nu.
”Antagning.se”. Loggar in. Sidan laddar långsamt. Många som är inne så här nära deadline. Den snurrande laddningssymbolen känns som din egen handlingsförlamning. Kom igen då.
Till slut öppnas sidan. Du klickar på sidan ”meriter”. Okej. Där ligger de. Gymnasiebetygen. Ett C i Svenska 3. Om jag bara hade fått ett B… Betygen känns som en dom över dig.
Tillbaka till sökrutan. Du lägger till utbildningar. De som känns okej. De du borde söka. Det känns mekaniskt. Personalvetare, Lund. Du försöker föreställa dig Lund. Aldrig varit där.
Du rangordnar valen. ”Om du kommer in på förstavalet stryks resten”. Du försöker svälja men är torr i munnen. Känns hopplöst att stänga dörren så. Till slut släpper du musknappen.
Samhällsplanering ligger som nummer ett. ”…var med och planera det framtida samhället…”. Det är ett val. Måste ju välja något.
Klockan är 23:00. Listan är klar. 12 alternativ, rangordnade mer efter panik än logik.
Du klickar på ”Skicka in ansökan”.
En laddningsruta.
Sidan laddas om. ”Tack för din ansökan!”
Telefonen surrar till på bordet direkt. Ett bekräftelsemejl.
Det är gjort.
Du sitter kvar i exakt samma position. Tystnaden tränger in under huden. Klumpen i magen har inte försvunnit. Den har bara lagt sig tillrätta. Den tänker inte gå någonstans.
Du vet forfarande inte vad du vill. Hoppas att du kommer in i alla fall. Står inte ut att bo hemma ett år till. Tänk om jag inte trivs i Uppsala.
Till slut fäller du ner skärmen och går och lägger dig. Men det tar en lång stund innan du somnar.
Bild av Abdallah Egbareia: https://www.pexels.com/sv-se/foto/lone-figure-in-raincoat-overlooking-foggy-landscape-34381002/
Lämna ett svar